Pappa säger att stämningen hemma är som antarktis, jag tycker inte att det finns nån stämning alls. Tydligen är det så dåligt att vi ska nåt slags familjmöte. Leonie klagar och jag är exemplarisk. Jag tror att hon blir surare och surare för hon inte hittar nåt att klaga på. Det är ganska kul. Det nya som hon tycker jag är dålig på är att säga tack för maten och ta undan koppar från rummet. Det är typ nya saker varje gång. Úndrar vad som härnäst?

PS. Det jag blir lite irriterad på är att hon har inte sagt nåt om min tandställning...men jag kan inte säga att jag är förvånad.

PS2. Jag vet att jag klagar, men om ni var samma situation så skulle ni också det.

PS3. En sista sak, tydligen är den kyliga stämningen mitt fel...suprise suprise. Det kanske är mitt fel också att hon inte får nåt jobb?